|
E
n dag när vargen intog sin kvällsmat råkade ett ben fastna i halsen på honom. Han tjöt och hostade om vartannat och bönföll alla djur han mötte om hjälp.
- "Den som räddar mig ska bli rikligt belönad", flåsade han. En trana tog fasta på hans löfte och erbjöd sig att hjälpa honom. - "Gapa stort, varg", sa hon och stack ner sin långa näbb i halsen på honom. - "Här är benet som plågat dig så", sa hon artigt så snart hennes huvud åter blivit synligt. - "Nu litar jag på att jag får den utlovade belöningen." - "Belöning!" skrattade vargen föraktfullt och visade alla sina glänsande tänder. Nu hade han alldeles glömt bort benet i halsen. - "Du kan vara glad att jag inte bet av dig huvudet nyss. Det borde väl vara belöning nog, otacksamma fågel. Någon annan belöning blir det faktiskt inte tal om." |