Åsnan och vargen


E n åsna hade fått en stor sticka i foten och gick och haltade. Plötsligt såg hon till sin stora förskräckelse en varg nalkas. Nu var goda råd dyra, ty halt som hon var kunde hon inte undkomma vargen. Hon väntade därför lugnt tills vargen kom fram, och sade då till honom:
- "Min gode varg. Jag vet mycket väl att du tänker äta upp mig, och när allt kommer omkring unnar jag hellre dig att få mig till middag, än jag vill bli uppäten av gamar och korpar. Men gör mig en tjänst, innan jag dör. Drag ut den här stickan ur foten. På detta sätt gör du också dig själv en tjänst, ty annars får du lätt stickan i halsen när du äter upp mig."
Vargen fann detta klokt talat, grep tag i stickan med sina vassa tänder och började dra ut den. Men just som han fått loss stickan gav åsnan honom en spark mitt i huvudet så att skinnet skrapades av nosen och tänderna föll ur munnen. Därpå sprang hon sin väg på friska ben.
- "Det var rätt åt mig," sade vargen, "ty varför skulle jag, som är född till slaktare, slå mig på djurläkaryrket?"